1.1 Inledning och problemområde
Den ursprungliga tanken med den här uppsatsen var att arbeta med en text av Domitila Barrios de Chungara, nämligen hennes vittnesbörd Om ni låter mig tala. Barrios de Chungara var politiskt aktiv i Husmödraföreningen vid tenngruvan Siglo XX i Bolivia på 1970-talet. Som politiskt aktiv sände hon bland annat radioprogram i gruvarbetarnas radio och blev även fängslad och torterad av den bolivianska regeringen, och levde i exil i Sverige i några år. Barrios de Chungara uppmärksammades internationellt då hon medverkade i en dokumentärfilm om syd- och nordamerikanska kvinnors kamp för jämställdhet med titeln La doble jornada (det dubbla dagsverket).
Jag hade då tänkt analysera det textavsnitt där Barrios de Chungara befinner sig på FN:s internationella kvinnokonferens i Mexico City 1975 och hennes kritik mot den västerländska feminism hon där mötte. Med utgångspunkt ur Gayatri Chakravorty Spivaks essä "Kan den subalterna tala?" samt det teoretiska begreppet intersektionalitet hade jag då tänkt analysera denna text.
Ganska snart stötte jag dock på ett problem som grundade sig i att det inte var Barrios de Chungara själv som skrivit boken. Den hade istället nedtecknats och redigerats efter bandinspelningar med Barrios de Chungara av den brasilianska journalisten Moema Viezzer. Detta ledde till att boken "Om ni låter mig tala" inte kunde ses som en källtext i vanlig bemärkelse, faktiskt författad av Barrios de Chungara.
Mitt intresse för Barrios de Chungaras text förde mig in på en nytt spår, som rörde sig kring möjligheten att alls studera hennes text. Den ursprungliga problematiken förändrades, eller togs till en ny nivå. Det är inte bara så att vi inom en västerländsk kunskapstradition inte lyssnar till den subalter ...